Petter Kind tjänar Älvsborgs regemente under fyra krig (del 1)

Soldat 1134 Petter (Peter) Kind från Kinnarumma tjänade Älvsborgs regemente och fäderneslandet under fyra Krig 1807-1814 som jägarsoldat vid Överstelöjtnantens kompani (Vedens kompani). Petter Kind är författarens farmors farfars morfar.

För att få en bra bild av Petter Kind och hans regementskamraters liv under krigen 1807-1814 så behövs manskapets liv beskrivas, deras utrustning och hur det såg ut på regementet vid denna tid. Till hjälp för detta använder jag Otto Mannerfelts anteckningar om regementet. ”Kongl. Elfsborgs Regemente 1680-1815”. Otto Mannerfelt var löjtnant vid regementet vid bokens skrivande 1887. Övriga källor är regementsrullarna och boken ”En bok om I 15”.

Älvsborgs regemente och manskapet
Ur 1807 års mönstergilla kan man läsa efter Sveriges krig i Tyskland 1805-1807:
”Elfsborgarnes medellängd var omkring 5 fot och 9 verktum; den längste karlen var 6 fot och 4 verktum, den kortaste 5 fot och 1/2 verktum. Medelåldern var 33,7 år, medeltjenstetiden 10,8 år. Den yngste till åldern var 20 år, den äldste 55 år; den yngste i tjenst hade stått under fanorna i 1 år, den äldste i 34 år; 515 voro gifte, endast 73 ogifte. Efter sin hemort kunde desse »Elfsborgare» delas i Vest- götar, Vermländingar, Småländingar, Upländingar, Dalboar, Hal- ländingar och – utländingar, ty bland desse fanns äfven en ryss, N:r 105 Dubras, som tjenat i 19 år för sin rote”.

1811 hade av regementets soldater:
  429 bevistat fälttåget i Pommern
  905 bevistat fälltåget i Norge
  208 kunde skriva läslig stil
  264 läser tryckt och skrifvet
1117 läser i bok
     8  kunna ej läsa innantill i bok

Överstelöjtnantens kompani / Vedens kompani:
Efter krigets slut 1814 bestod öfverstelöjtnantens (Vedens) kompani av 101 man. ”Medelåldern var 40,26 år och medeltjenstetiden endast 10,5 år. Alla voro vestgötar utom en, som var vermländing. 66 voro gifta och 35 ogifta”.

Officerare och underofficerare
Befälets beväpning bestod av värja. Till värjan bar officers och underofficers gevär (handgevär). Som fälttecken bar officerarna 1809 en vit armbindel på vänster arm för att minnas Gustav III revolution 1772. Under åren 1805-1807 var officerarnas ålder hög. Öfverstelöjtnant Bökman var 52 år och kompanicheferna i allmänhet över 50 år. Under åren 1808-1809 och 1813 -1814 års krig lyckades man föryngra officerskåren. Den 27 maj 1806 gavs en kunglig skrivelse ut om att tillsätta en ny underofficersgrad, fanjunkare. Två fanjunkare per bataljonen skulle utses.
Soldaternas beväpning
1807 fick soldaterna nya gevär bland annat 1799 års modell. Alla gevär var utrustade med bajonetter. Huggare hade man aldrig fått till regementets soldater. Under Finska kriget bar regementets korpraler huggare. 1813 fick man dricksflaskor av koppar med rem. Enligt 1806 års generalorder skulle varje infanterist bära 30 skott. Ytterliggare 30 skott per man skulle förvaras på batalojen och 30 skott till förvarades i brigadenstrossen per man. Alltså endast 90 skott per man. 1808 ändrades orden så att bataljonen skulle ha 200 skott per man. Av dessa skulle soldaten bära 30 och resten finnas i trossen.
Jägarsoldater införs
Jägarsoldater fanns till viss del i kriget i Finland 1788 och det gav goda erfarenheter. 1804-1807 så införs ”Jägarne” i svenska armén. 1804 så hade Älvsborgs regemente en jägarpluton och den 29 oktober 1806 så utsågs 93 man till att bli jägare. Kravet för att antas var att man var; ”minsta, yngsta och begripligaste manskapet”. Allla jägarsoldater vid regementet utmärktes för de övriga genom mindre förändringar på uniformen.

Fanans betydelse
Regementets fana och sedermera kompanifanorna har varit av stor betydelse. Att förlora sin regementsflagga i fält till fienden innebar stor skam. Regementet hade sedan bildandet 1624 förlorat flera fanor under krig. 1731 fattades beslut om att endast fyra fanor skulle föras vid regementena (2 per bataljon). 1770 fick regementet den fana som bars av regementet under Petter Kind tid som soldat vid regementet och var troligtvis med under de fyra krigen. Efter freden 1814 så hängdes regementsfanan upp igen i Örby kyrka. Den sista regementsfanan regementet fick var 1858 och bars fram till regementets nedläggning. Segernamnen brorderades på 1937
1804 i oktober då Överstelöjtnantens kompani marscherade under ledning av fältväbel J. Wallin till Svenljunga för att mobilisera. Under marschen till Svenljunga skulle de passera Örby kyrka för att hämta regementsfanorna. När de skulle ta rast vid Hunnaryds gästgiveri så gavs ingen order om bevakning av fanorna.  När Kapten G, Bennet och första majorens kompani marscherade förbi och upptäckte att fanorna var obevakade tog han med sig dem till Svenljunga. Fältväbel Wallin anmäler kapten Bennet för att ha ”bortrövat fanorna”. Rättegången var så tuff att vittnen fick sig från kriget i Pommern till Borås för att vittna. Efter fyra års krigsrättssammanträden frias kapten Bennet och fältväbel Wallin dömdes till degradering 1808-01-16. Fältväbel Wallin benådades (”erhöll kunglig nåd”) dock av kungen den 11 oktober 1809.