Att göra sin historia levande

Vad handlar släktforskning om egentligen? Handlar det bara om att sitta vid datorn och titta på gamla kyrkböcker och skriva ner en massa namn och datum från förr? För mig handlar släktforskning om så mycket mer. För mig handlar det om att se sig själv och de som gått före i ett historiskt sammanhang. Att binda samman de händelser som skett i Sverige och utomlands med sin familjs liv. Inte minst förstå vad de som gått före fått uppleva, hur var det att leva i byn, vad hände i familjerna, hur var det att leva förr. Förr mig är släktforskning något levande.
Jag hade förmånen att få uppleva många år tillsammans med mina mor och farföräldrar och även min morfars mor. Jag förstod redan som ung att min morfars mor verkligen levde i en tid som inte var som den jag levde i. Nora hon växte upp i en stor familj, de var 14 syskon. De levde sitt liv som man gjorde på den tiden i Skaraborg. Man var piga, dräng och så småningom kanske arrenderade en gård. Hade man tur fick man ärva en bit mark eller kunde köpa sig en gård. Många arbetade på de olika gårdarna runt byarna i Vartofta härad som torpare och statare. Man träffade sin kära när det var dags för den årliga potatisplockningen på gårdarna.

Tittar man hur Nora´s farfar hade det så förstår man att det inte var lätt att leva i Sverige. Tre av hans söner valde att emigrera till N Amerika. Det var inte så säkert att man ens kom fram till det förlovade landet. En av Nora´s farbröder dog på resan, en dog redan efter ett år i Amerika och en klarade sig och bildade en stor familj. Det var inte självklart att man stannade kvar i Sverige och sin hembygd. 1851-1910 emigrerade 1 170 456 människor från Sverige, 928 197 av dessa var landsbygdsbor. 57 254 emigrerade från Skaraborgs län dessa år. 54 802 av Skaraborgarna hamnade i Amerika. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Massutvandring-till-Amerika-slag-mot-befolkningen/
Nora träffade sin man Karl när de arbetade som dräng och tjänarinna på Kungsgården i Vättak. Här kom senare min morfar att arbeta och bo i drängstugan. Karl han var en fantastiskt snäll man men tyvärr så fick han polio och blev lam när morfar precis hade fötts och när Nora var gravid med morfars bror. Det blev inte som de hade tänkt sig. De var tänkt att de skulle ta över Karl´s fars gård. Men det gick inte längre. Här möter man i den nära historien hur det var förr. Att få sjukvård var ingen självklarhet, att få ekonomisk hjälp var inte tänkbart. Nora fick slita hårt. Karl körde vagnen de lånat, pojkarna sprang och plockade in den ved som fanns att tillgå på marken så de kunde elda hemma i huset. Ja Nora levde som man levde förr. Jag minns Nora med stor värme. Hennes saft, sylt och gelé hade en underbar smak och gjordes med kärlek. De stickade strumporna med en tia på julafton tog man emot med tacksamhet.

För mig är det enormt spännande att binda ihop de berättelser man hört med vad som står i kyrkböckerna. Vilka årtal var det som de bodde på de olika platserna. Inte minst åka ut till de platser man minns och de nya man hittar i kyrkböckerna för att fotografera. Att hitta en torpgrund, lämningar från en backstuga från förr är helt magiskt. Att titta i gamla fotoalbum, brev, julkort, konfirmationskort och böcker om vad kossorna hette och hur mycket de mjölkade gör att man hittar nya ledtrådar, nya ansikten som man inte sett men som sannolikt kommer att dyka upp i sin forskning längre fram.
Funderar du på att börja släktforska så passa nu på att anmäl dig till en kurs!