Ryssland ryckte in i Finland utan förvarning i februari 1808. I mars månad samma år förklarade Danmark Sverige krig. Sverige fruktade kriget mot Danmark mer än mot Ryssland i början av 1808. Det visade sig dock att kriget mot Ryssland blev ödesdigert och Finland gick förlorat.
Anledningen till att Sverige var med rädd för kriget mot Danmark var att Danmark hade Frankrike som allierad. Napoleon hade låtit 25 000 soldater bistå Danmark att invadera Sverige och inta Skåne samtidigt som Norska soldater skulle invadera Sveriges västra gräns.
Inledningen av kriget
Den västra armen leddes av prins Christian August. Sverige mobiliserade sin styrkor och organiserade sig i den södra armen för att skydda Skåne mot landstigning. Den södra armén leddes av fältmarskalk Toll i Skåne. Den västra armen med 14 500 soldater leddes av general Armfelt. Den västra armén var organiserad i 7 brigader. Fyra av brigaderna leddes av general Armfelt själv och de övriga tre av generaladjutanten Ernst v. Vegesack.
Den västra armén gjorde anfall mot Norge. Den ena sträckan var från Morast till Silbodal en sträcka på 13 mil och den andra sträckan var från Nössemark till Strömstad. Det var en sträcka på 10 mil. På detta sätt tog man Globens övergångar vi sjön Öjaren för att sedan inta Fredrikshalls fästning. Svenskarna trodde att de Norska trupperna skulle lämna fästningen för att dra sig till Christiania (Köpenhamn) för att skydda staden när svensken rykte fram.
Svenskt infanteri ca 1810
Regementet i Göteborg
Den 9 mars 1808 fick Älvsborgs regemente order att marschera mot Göteborg i snabb takt. Vid mönstringen 1808 hade regementet 1002 soldater av 1200 disponibla. Av dessa var 200 nya rekryter. Den 15 och 17 mars kom regementet till Göteborg och förlades i Masthugget. Kort efter att regementet kommit till Göteborg delades regementet upp:
1. Den 19 mars marscherade Kierrulf v. Golfen till norra Bohuslän med regementets jägarkår. Jägarkåren bestod av 4 officerare, 8 underofficerare, och 200 soldater.
2. Den 25 mars blev en styrka på 208 soldater kommenderad till Carlstens fästning under befäl av överstelöjtnant O. v. Celse.
3. En styrka på 99 soldater blev kommenderad till Varberg under befäl av kapten J. Montan.
4. Kvar i Göteborg blev fyra kompanier under ledning av major M. v, Bergholtz och hans kompanibefäl. De fyra kompanierna bestod av 510 soldater.
Regementet i Bohuslän
Regementets soldater i Göteborg ingick i den västra arméns tredje brigad under överste Belfrage. Den 11 april genomförde de en snabb marsch över Kongelf (Kungälv) – Rabbalshed – Hede till Vik. De kom fram den 14 april. 221 soldater fick uppdrag att ta sig till Krogstarnd och en styrka på 100 soldater tog sig till Svinesund. De ca 200 soldaterna som var kvar fick order om att ta sig till Strömstad. Natten till den 23 april kom en norsk landsättning att tillfångata 19 soldater av regementets soldater som fanns i Svinesund.
Den uppstod en del strider vid gränsen mot Norge 14-18 april och regementet hade posteringar i Gäddelund, Prestbacka och Bärby. Regementets jägare hade fått en del förluster och fick dra sig tillbaka till Prestbacka. 1 underofficer, 9 soldater sårades och 4 stupade.
Den 10 juni blev regemetet anfallet i Prestbacka av 1000 Norska soldater. Under den korta striden blev ca 100 soldater tillfångatagna.
I augusti avslutades kommenderingarna i Carlsten och Varberg och regementet återfick sin vanliga styrka.
Sjukdomar vid regementet
Den 20 november 1808 sammangick vargeringssoldaterna (förstärkningar) ihop med de ständiga soldaterna och regementet bestod då av 858 man.
Sjukdomar 1808 vid regementet:
9 juni 126 sjuka
10 juli 174 sjuka
20 juli 207 sjuka
30 juli 238 sjuka
20 augusti 269 sjuka
5 september 408 sjuka
10 november 415 sjuka
20 november 405 sjuka
30 november 429 sjuka
10 december 428 sjuka
21 december 419 sjuka
Dödligheten var mycket stor i slutet på 1808. Vid årets slut var 555 soldater sjuka. Av dessa var 321 kvar på de olika lasaretterna i Bohuslän. Ca 120 soldater hade under året avlidit. Under kriget 1808-1809 avled ca 175 soldater vid regementet av sjukdomar. Endast fyra soldater dog i strid.
Hemmarsch
Den 27 december marscherade regementet över Göteborg och Uddevalla till Bygärde för att hemförlovas. Regementet fick vara i beredskap under vintern och fick åter till våren marschera mot Göteborg.
Soldat Jonas Spak avlider i Göteborg 1808 i kriget mot Danmark
Vad hände soldat 440 Jonas Spak
Vår soldat Jonas Spak från Od omkom i kriget. I rullan kan man läsa att han avled i oktober 1808 i Göteborg. När man läser hans bouppteckning så står det att han avled den 27 september 1808.
Jonas Spak avlider sannolikt av sjukdom. Jonas Spak avlider 33 år gammal . Som det står i bouppteckningen:
”Åhr 1809 den 31 januari blef uppå begäran bouppteckning förättad efter aflidna soldaten Jonas Spak, wid Galtholmen Storegård som genom döden afled den 27 September 1808. Och efter sig lämnade sin i lifstiden kjära Hustru Britta Olofsdotter samt 3ne omyndiga dåttrar, dotteren Stina Jonasdotter 11: åhr, Annica 9 åhr Anna Maria 5 hår”…
Läs Jonas Spak levandsberättelse
Om soldattorpet
Nr 137 Granelund
”Soldatboställe n4. 440 vid Kongl. Elfsborgs regemenre, Gäsene kompani. Beläget ca 100 , från vägen mot Högadammen. Soldatstugan flyttades eller revs ned någon gång mellan 1900 och 1915 då det var auktion på soldattorpet och den låg på en plats som nu är uppodlad åker. I åkerkanten finns lämningar efter grund till ladugård.”
Deras dotter Annika Jonsdotter Rud gifter sig med soldat 440 Johannes Ryd (Rud) och de bor i samma soldattorp. De bor i soldattorpet mellan 1819-1853. Två soldater hinner bo i torpet mellan Jonas Spak och Johannes Ryd (Rud). De sista boende i torpet Granelund flyttade ut i november 1900.
Källor:
Boken Kongl. Elfsborgs Regemente 1680-1815 av Löjtnant Otto Mannerfelt 1887
Boken Torp och backstugor i Od, sid 96
Egen forskning
No responses yet